Vi är ofta fast i huvudet
Vi är ofta upptagna med att lösa uppgift efter uppgift och blir fast i huvudet. Vi är sällan närvarande eftersom hjärnan ständigt söker nya uppgifter att lösa. En nackdel med att inte vara närvarande är att det leder till stress och skapar frustration i våra relationer. En annan är att vi missar själva livet.
Att låta åsikter och tankar styra ens liv är väldigt vanligt. När vi blir upprörda har hjärnan ofta en åsikt om känslan. ”Visa inte att du är arg för det passar sig inte” eller ”du kan verkligen inte bli ledsen för den där kommentaren” och så vidare. Hjärnan tolkar känslor som problem som måste lösas. Men känslor vill inte bli lösta, de vill bli sedda. Problemet är bara att många tidigt har lärt sig att vissa känslor innebär problem medans andra är välkomna.
Barnets upplevelse
När vi som barn uppfattar att vissa känslor innebär problem är det ofta en slutsats vi drar utifrån hur våra föräldrar reagerar på vårt beteende. Slutsatsen lyder att vissa känslor inte ska uppmärksammas. Inget barn vill vara problematiskt för sina föräldrar.
Detta behöver inte ha något att göra med hur vi har upplevt vår uppväxt. Vi kan ha jättefina minnen och goda relationer till våra föräldrar och ändå känna igen oss i upplevelsen av att vissa känslor inte var okej att visa. Våra föräldrar har sina mönster från sin uppväxt, och deras föräldraskap är färgat av normer och råd kring föräldraskap som fanns tillgänglig då.
Konsekvenser av att trycka ner känslor
När inte alla känslor har fått ta plats kommer det förr eller senare leda till problem. Outtryckta känslor kommer pysa och bubbla och våra reaktioner kommer kännas oproportionerliga. Man kan få känslan av att tappa kontrollen vilket ofta leder till mer kontroll. Många stänger av och lever ett ytligt liv.
Känner vi inte tryggheten inom oss kommer vi leta efter den utanför oss. Trygghet är överlevnad. Som vuxen kan man finna sig med ett oändligt behov av bekräftelse som inte mättas av något sunt eller långvarigt.
Så kommer brytpunkten
Men så någonstans i livet kan vi möta en brytpunkt där det skydd vi har byggt upp för att hålla ”negativa känslor” på avstånd får motsatt effekt. Det är som att vi istället behöver alla känslor för att uppnå samma syfte som en gång gjorde att vi byggde ett skydd.
Den jobbiga sanningen är att det kräver att vi inte längre kontrollerar våra känslor. Att vi jobbar för att bli medvetna och närvarande. Tillit kommer som ett resultat av att släppa taget. Att få syn på vilka mönster man har med sig som inte längre jobbar åt ens fördel är en stor del av personlig utveckling. Den goda nyheten är att du inte behöver göra det ensam.